Provl rsta kapitlet ur boken:

Det v rdefulla skapandet

Framsidan p boken Din framg ng – ingen annan illa

Allting rymmer ett v rde, en halt. Men inget v rde r tillg ngligt f r oss f n det utvunnits ur den sak eller f reteelse som det ing r i. D rden alltid kopplade samman med det m dosamma och det l ngsiktiga.

Den som vill uppn ett v rde m ste vara beredd att satsa all sin energi p utvinningsprocessen (ju st rre energisatsning, desto st rre v rdeuttag) och p samma g ng t lmodigt v nta p att v rdet ska visa sig (ju st rre ot lighet, desto l ngre l ter v rdet v nta p sig). F r att orka med hela den l nga processen r det d ndigt att i och under sj lva skapandet se meningen med det som sker.

Det l ngsiktiga m let, v rdet, m ste skymtas i varje steg som tas f r att det inte ska tappas ur sikte. Energin, gl den, lidelsen rdets k lla, meningen dess v g. Det v rde som s ningom faller ut som en direkt f ljd av utvinningsprocessen r till sin karakt ngt ifr n konstant.Tv rtom! Det har skapats ur en tillblivelseprocess och besitter processens alla k nnetecken ppenhet, r rlighet, sensibilitet, flexibilitet och of rutsebarhet.

Vilket betyder att det, liksom sj lva processen, st ndigt m ste underh llas. Ett v rde som blir taget f r givet kommer att t mmas p sin essens och till slut g rlorat. Den som viger sitt liv t ett v rdefullt skapande m ste d r vara outtr ttlig i sin ambition att p nytt omformulera, p nytt ifr tta, p nytt reflektera ver v rdets egentliga betydelse. Utan tro kan inget v rde skapas. Det r i den fasta vertygelsen om att alla hinder hon m ter p gen kan vervinnas, som m nniskan bygger sina v rden. Inget f rringande av motst ndet, bara en grundmurad tillit till att v rdets halt verstiger den m da som beh vs f r att n fram till m let. Och m let r inte att med v rdet uppn en ny triumf i hennes historia, utan ligger i det meningsfulla arbetet att skapa sj lva v rdet. Att tro p det man g r en inre, djup visshet om att varje sak och varje situation rymmer en potential som det r ens uppgift att f rvalta genom att synligg ra den f rlden. Denna potential r vad v rdet best r av.


Kan ett v rde uppn annat s n genom den l nga, m dosamma v gen? Finns det n gon genv g som snabbare kan f ra oss till m let eller en omv rbi de v rsta hindren f r att p tt minska v ra samlade anstr ngningar? Svaret r nej, eftersom processen och v rdet r samma sak och energiinsatsen st r i direkt proportion till v rdeuttaget. D remot kan f rloppet se olika ut beroende p arten av de hinder som vi m ter. En djup kris kan vara s omskakande och omtumlande f r oss att vi f r en tid tappar v rdet ur sikte bara f r att l ngre fram f syn p det igen, nu klarare och sk nare gonsin. Eller, som det st r i en gammal zenbuddhistisk haikudikt: ”Eftersom min lada har brunnit ner, kan jag nu se m nen”.

Att mitt i det kaotiska m rkret kunna vila i f rvissningen om v rdets dolda n rvaro ing r i visdomens h gre l ra. Viljan rymmer all den energi som g r att h lla uppm rksamheten riktad mot avsikten, utan b rjan, utan slut. Allt m ste med, inget r viktigare got annat, v rdet d ljer sig i vad som helst, s l utanf r som inuti m nniskan. Lidelsens (energins, gl dens) stora roll i v rdeskapandet framg r av f ljande formel: V = L2 x M, d rdet, L r lidelsen och M r meningen. N r titanen Prometheus, enligt den grekiska mytologin, stal elden fr n himlen och gav den till m nniskorna var det ett s dant upplyst seende han f rade oss. Och f ljdriktigt var g van f rknippad med ett pris, som i f rsta hand m ste betalas av Prometheus sj lv.

Som straff f r hans tilltag l t gudarna fj ttra honom vid en klippa i Kaukasus, dit en rn fl g varje morgon f r att under dagen ta av hans lever. Utmattad och pl gad av sv ra sm rtor l mnades Prometheus ensam vid sin klippa om aftonen, och n r han om morgonen vaknade hade levern vuxit sig hel igen. Tills rnen p nytt slog sig ned vid hans sida och inledde sitt tande. Proceduren upprepades varje dag under l ng tid, innan han till slut befriades av Herakles. Myten om Prometheus illustrerar skapandets grundvillkor: Att st ut med den anstr ngning det inneb r att st ndigt vara uppm rksam p rdet av den meningsfulla m dan. Det r denna riktade avsikt som vi brukar syfta, n r vi talar om att n got har en mening. Och meningen r som sagt n ndig f r att vi st ndigt ska kunna skymta det l ngsiktiga m let eller v rdet. Med hj lp av energin, uppm rksamheten och avsikten n rmar sig m nniskan successivt m let eller v rdet. F r att hon till sist ska kunna uppn detta helt och h llet kr vs mod modet att st helt ensam med det fulla ansvar inf r allt och alla som alltid f ljer med v rdet. Seendet ppnar upp f r viljan, viljan leder fram till modet och modet r nyckeln till f rsvaret av v rdet.


V rden v xer ur ingenting, som m jligheter till det m jliga. Det r i det tomma sinnet som v rden frodas, l ngt ifr n tankar och f rutfattade meningar. V rden kan inte best mmas, utan v xer fram organiskt ur de sammanhang som meningen knyter samman. D r det viktigt att l ta meningen f lja de v gar som det l nga perspektivet st ller till buds. Det r bara med hj lp av den intuitiva k nslan som en s dan l ngsiktighet kan s kras. Det nniskans uppgift att sj lv finna fram till det meningsfulla i tillvaron, fr n dag till dag, fr n situation till situation, fr n ett gonblick till ett annat. P tt berikar hon tillvaron f de sig sj lv och alla andra. Nyttan st lls ofta som motsats till v rdet. Det som r nyttigt r praktiskt, rationellt, ndam lsenligt och har som yttersta syfte att tj na den rena verlevnaden. Utan medel till livets n dtorft, som mat, dryck, kl der och husrum, har m nniskan sv rt att verleva. Men hur mycket hon krar sig om nyttiga saker (inklusive bil, b t, motorcykel, sommarstuga, hush llsmaskiner, m bler, informationsteknik med mera), s kommer hennes liv att sakna mening om hon inte samtidigt omger sig med v rden. Utan nytta, s ger den israeliske religionsfilosofen Martin Buber, kan m nniskan inte leva, men den som lever enbart av nytta r inte m nniska. S nytta och v rde r komplement ra storheter, det vill s ga att den ena inte kan vara den andra f rutan. Eftersom nyttan r kvantitativ till sin karakt r och v rdet kvalitativt, betyder det f ljdriktigt att livets v rde r st rre n livets nytta, om vi med ”st rre n” menar n got som r mer, annat och v rdefullare n sin motsats. L t oss som exempel p ett v rde ta demokratin.

Ordet betyder folkv lde och inneb r att all offentlig makt utg r fr n folket. nda sedan antikens Grekland har det gjorts m nga meningsfulla f k i V sterlandet att skapa det l ngsiktiga v rdet demokrati, men f rst med den franska revolutionen 1789 lades grunden f r vad vi numera menar med demokrati. N let l ngt senare hade n tts, p de flesta h ll efter en l ng och m dosam process, vidtog en ny och lika energikr vande fas i skapelseprocessen, n mligen det st ndiga arbetet med att h lla v rdet demokrati levande. Utan en oavbruten omsorg om det uppn dda v rdet kommer detta snart att ha urholkats, f r att till slut ha f rsvunnit helt och h llet. Utan lidelsen som k lla och det meningsfulla byggandet som v g kan inget v rde vare sig skapas eller bibeh llas.
Varje m nniska rymmer en v rdebas, en existentiell klangbotten, mot vilken allting m ts och vars spr r samvetet. Det som n r ner till denna djupniv hos m nniskan kommer att sl an en ton som snart genljuder i v rlden. Inget av v rde undg r det kosmiska sinnet. Det tt m nniskan st r i f rbindelse med allt och alla. Hon r ensam ansvarig f r hela skapelsen den st retr dande guden. Det r maktp liggande att vara m nniska.

Det sanna v rdet r alltid ett, d remot r valen av mening p gen dit m nga.V rdet r allts en direkt f ljd av den samlade mening som m nniskan ger sitt liv genom att leva produktivt. Produktiviteten, m dan, r sj lva g endet, v gen r valen som g rs h r och nu, och v rdet r utfallet av vandringen som helhet. ”Man m ste lska livet mer n dess mening”, s ger Aljosja till sin broder Ivan i den ryske f rfattaren Fjodor Dostojevskijs roman Br derna Karamazov. Detta ”mer n” r vad som avses med v rdet, en storhet som verg r allt som vi menar, inte bara d r att den r st rre och mer n allt vi menar, utan framf r allt d r att den got annat n sj lva meningen som den inbegriper. Varje m nniska got mer och annat n summan av alla de drag och sidor som ing r i hennes personlighet. Det handlar om en helhet eller integral, p samma g ng s omfattande att den rymmer allt och alla, och s enast ende att dess like inte finns.
Det yttersta ansvar som ligger m nniskan r att f dla (sublimera eller f randliga) den halt som ryms i allt och alla. I denna skapelseprocess ntan en dygd, eftersom all v ntan r meningsfull. Att v nta p att v rdet ska visa sig r den mening som all m nsklig aktivitet handlar om.

Med skapandet av v rden n rmar sig m nniskan successivt den k rnpunkt eller br nnpunkt som den franske filosofen och vetenskapsmannen Pierre Teilhard de Chardin ben mnt Omega, i vilken s l allt medvetet som alla medvetanden till slut samlas: ”V rt slutliga v sen, kulmineringen av v r egenart, r inte v r individualitet utan v r personlighet. Men denna kan vi bara finna genom att f rena oss. Ingen ande utan syntes. Nerifr n och upp hela tiden samma lag. Det verkliga jaget v xer i proportion till egoismen.” N nniskan v tt upp i detta reflekterande centrum, s ger Teilhard de Chardin, har hon samtidigt befriat sig fr n entropins lagar och kan nu blott f ndras genom att g djupare in i sig sj lv.


Ett v rde som inte underh lls mister efter hand sin specifika funktion, men har redan f r alltid satt sina sp r i det kosmiska rummet. Det betyder att n r betingelserna f dlingen r borta, f rsvinner v rdet in i materien, till sin art lika of ngligt som energin. Genom denna f dlingsprocess, d r nya v rden st ndigt l ggs till gamla, berikar m nniskan sin tillvaro, p samma g ng som hon utvidgar sitt medvetande. Det r inte en ensam m nniskas v rdeskapande handlingar vi talar om, utan den universella samverkan av allas str vanden efter ett h gre gudomligt medvetande. ”Endast ett liv som levs f r andra rt att leva”, sade Albert Einstein

K p boken h r

Scroll to top